1-28 Feb 2015 | Asiens Tungviktare

Skrivet av Huuhka.

Förra årets fiskeresa till Thailand lämnade mersmak hos oss alla tre och beslutet att åka tillbaka var inte svårt att få igenom. Trots att vi fick se och känna på ett flertal magiska fiskarter i fjol så visste vi att det fanns mycket kvar att fånga, och jag tror alla tre hade en speciell motståndare i bakhuvudet som orsakat oss en hel del sömnlösa nätter sedan vi kom hem. Mekong malen. Fisken som vägrade komma upp ifjol trots ett par försök av Markus och Mikael, fighter på 2 timmar respektive 5 timmar där Mekongen gick segrande ur båda bataljerna. Resan hade en tydligen underton av revansch redan från start.

Vårt första bokade fiskepass var inte förän andra veckan och med den vanliga överladdningen som alltid kommer i början på en resa så tog de några dagar innan vi kom oss ut på vårt första fiske. Och årets första fiske var kanske inte varken den vackraste platsen eller det bästa fisket, men efter några månader utan spöböj var det otroligt skönt att få höra lite rullskrik igen.

Platsen vi fiskade var ett litet ställe i Cha Am vid namn Cha Am Fishing Park. En smärtsamt rektangulär pöl med huvudsakligen mal arter och Tilapia som lokala fiskare kom för att fånga till matbordet. Här hade vi vår första chans att landa en Mekong.
Det märktes ganska snabbt att det här stället var långt ifrån vad vi var vana med med tanke på fiskevård. De fiskar som kom upp lyftes brutalt upp på gruset där de fick ligga och sprattla och skada sig innan dom blev tillbaka slängda rätt bryskt. Inte den tanken att fisken skulle tas hand om och se till att den överlevde att bli fångad så den kunde bli fångad igen. Rätt chockerande faktiskt. Dom tjänar ju inga pengar på att ha ett gäng döda fiskar i pölen. Nåväl. Vi får väll föregå med gott exempel iallafall tänkte vi och startade fisket.
Första fisken på är Mickes! En segdragen fight och vi förstår rätt snabbt att det är en Mekong han krokat, och mycket riktigt så är de en Mekong som till slut dyker in i håven. Den är långt från storleken vi tidigare mött men en ny art för Micke och första Mekongen på land!
Fisket är ganska segt för oss men det landas fisk ganska stadigt ur pölen där linor går kors och tvärs och flötfiskare i ena änden av poolen ser det brilljanta i att fiska sitt flöte diagonalt över på andra sidan poolen, vad kan gå fel liksom? Detta kaos leder iallafall till en rätt komisk händelse för min bror Markus som får ett våldsamt hugg där spöt är på väg ut i vattnet om det inte vore för ett räcke som vi lutat spöna mot, linan bara viner ut från spolen och fighten är igång. Fisken kämpar hårt och jag håller ögonen mot en äldre herre som står längre bort även han med böjt spö för att se så inte linorna skulle gå ihop. Och de ser dom ut att göra. Markus drar och gubben håller emot, gubben drar och Markus håller emot. Till slut klickar det, dom sitter i samma fisk och drar åt varsit håll, fram och tillbaka. Dom går nu ihop och drar åt samma håll iallafall men trots två linor i samma fisk ger den inte upp, det verkar vara en rejäl pjäs. Fiskens utsvävningar blir kortare och kortare och tillslut kommer den in till kanten, de är en rejäl Chao Phraya på runt 30-35 kg med en enorm stjärtfena som hänger ut ur munnen! Frågan är vems krok som sitter i den stora fisken och vem som sitter i den lilla, problemet är att linorna är så ihoptrasslade att vi väljer att helt enkelt lossa fisken för att inte riskera att stressa ihjäl fisken och Markus och den äldre herren får helt enkelt dela på priset. En halv Chao Phraya var! En grym fisk och en ny art även för Markus!
Jag är nu den enda som inte fått fisk idag och är lite smått orolig. Det märks bland annat på vem som dricker öl, Micke och Markus som nu sitter rätt avslappnat ser ut att ha hål i sina flaskor där nivån sjunker stadigt. I min flaska går de dock långsammare. Jag fokuserar på spöt. Har inte tid med öl nu. Jag vill ha min första fisk på resan! Då ser jag ett litet pill på spötoppen, ställer mig upp och sen viker sig spöt och hänger sig på samma stolpe som räddade Markus spö tidigare, får fatt i spöt och sprudlar av glädje inombords! Ska jag få min första Mekong nu? Eller en stor Chao Phraya? Fisken gör långa rusningar och jag pumpar in den så gott jag kan, fisken kommer nära men det tar lång tid innan jag får upp den till ytan, den vill verkligen inte visa sig och jag är säker på att det är en Mekong, tills jag ser den. De är ingen Mekong utan en riktigt fin Siames Karp! Jag hade precis undrat om de fanns karp i den här pölen och så får jag svaret, ett nytt person bästa på Siames Karp! Woohoo! Nån direkt vikt vet jag inte men jag vet att de var den största jag fått, det räcker för mig idag. När mörkret faller så krokar Markus en ny fisk som tar honom över hela sjön, de är en till Chao Phraya, lite mindre den här gången men en härlig avslutning på vår första fiskedag, ny art för Markus och Micke och en nytt Pb för mig!

När det så är dags för nästa fiske så har vi 2 dagar bokat på Palm Tree lagoon i Ratchaburi, det ställe som vi gillade allra mest förra året. Här hade vi våra Mekong fighter och fick massor med magiska fiskar bl.a. Pacu, Rohu, Suckermouth Catfish, Arapaima, Snakehead, Chao Phraya m.fl. så vi var riktigt laddade! Vad skulle komma upp denna gång?
Dock blev vi lite missnöjda när vi kom på plats och såg att det skulle vara två fiskare till där, trots att vi begärt att boka hela sjön för oss själva. De betyder begränsad fiskeplats för oss och tyvär sämre platser då dom satt på två av de bättre platserna när vi kom, plus att de skulle vara mycket fler linor i vattnet. Jag var inte nöjd. Men jag blev nöjd ändå till slut. Lustigt hur det kan ändra sig. Någon som tyvär fick det korta strået den dagen var Micke, även om han började riktigt bra med en Red Tail och en Wallago Attu direkt på morgonen så tystnade hans plats och var död resten av dagen. Jäkligt tråkigt och borde inte ha hänt. Jag och Markus hade dock bättre fiske och radade upp läckra arter. Markus, som har blivit nån form av expert på de små ovanliga arterna, fick en Vulture Catfish. En art ingen av oss sett tidigare, till och med guiden frågade vad det var för fisk. Och han öste in mängder med Striped Catfish och några otroligt bastanta Red Tails, varav den största måste ha vägt närmare 30 kg om inte mer. Red Tail Catfish är en väldigt speciell fisk, så otroligt vackert färglagd och så otroligt stark. Du får verkligen sätta hårt mot hårt med dom här fiskarna för dom ger gärnet mot skydd så fort dom tagit betet, det är verkligen inte ovanligt att du större delen av fighten står med krökt rygg med spötoppen under vatten ytan för att undkomma diverse hinder som fisken simmat in under. Stor risk för lite värk i kroppen efter ett par sådana! Evigt hungriga med hud nästan som en delfin, inte alls vad man är van att en fisk ska kännas som.
Jag hade en riktigt bra första dag på Palm Tree och fick en mängd roliga fiskar. Jag fick en sjukt grov Rohu, Amazon Red Tail, Asian Red Tail, en liten Siames Karp och några riktiga guldklimpar. En Wallago Attu, som Micke fick tidigt på morgonen, en för att vara helt ärligt, väldigt konstig fisk. Fenor som en lake och med ett enorm huvud med ännu större mun fylld med tusentals små tänder. Dom ser nästan helt vansinnig ut! Jag fick även en Featherback, också en väldigt konstig fisk utseende mässigt, den ser nästan inte ut att kunna röra sig framåt med sin krökta rygg och fjäderliknande fena längs undersidan av fisken. Inte helt överaskande så var det inte mycket till fight men en otroligt rolig fångst ändå. Men roligaste fångsten för mig första dagen var Striped Catfish, eller Savaii som Thailändarna säger. En riktig skräpfisk igentligen men den här, den va stor! Den pressade min utrustning ordentligt när den ven över sjön i första rusningen och sen vände och kom lika snabbt tillbaka rakt mot mig! Jag tänkte att de skulle vara en Siames så vilt och starkt som den fightade och jag blev riktigt chockad när den gled in i håven. Savaii?? Really??
Fisken vägde säkert 20+ kg och var riktigt fin. Savaii vill man oftast bara dö av då de vanligtvis är små och äter allt. Ett par dagars fiske i en sån här pöl i Thailand och du kommer att ha starka negativa känslor om Savaii. Men dom behövs för att hålla vattnet rent och äta upp allt bete som slängs i sjön innan det ruttnar och i den här storleken är dom riktigt roliga att drilla med!
Trots många fiskare första dagen fick vi ändå ganska bra, Micke fick en ny art, Markus fick en ny art och ett pb, jag fick 2 nya arter och 2 pb, inte alls dumt. Det som kanske fattades var den riktigt stora, skulle den kanske komma dag 2?

Andra dagen var det bara vi och en gubbe till som fiskade så Micke fick en bättre plats idag, och budskapet var tydligt från ägaren Benny på morgonen. Mekong, Mekong, Mekong!
Till skillnad från dagen innan la nu guiderna ut flöten med 1-2 m tafs under till kroken och en methodfeeder som bakades in i en stor boll av "Lem" eller brödmäsk, ett superbt sätt att fiska Mekong på. Baka in kroken i bollen och hiva ut, så länge flötet står upp fiskar det bra och när det lägger sig har brödmäsket ramlat av feedern och de är dags att veva in och beta om. Flötena las på samma plats varje kast för att locka fisken till samma plats och efter kanske 10 kast så sjöng det till. En massiv plog under mitt flöte sköt iväg och skrämmde upp halva sjön, ren kalabalik uppstod när vad som kändes som hundratals fiskar i olika storlekar sprätte till i ytan och skingrade sig och linan sträckta upp till något massivt. Yes! Första gången jag får känna på en Mekong! Nu jävlar ska den upp! Fisken går berserk, den skjuter fram och tillbaka och alla runt sjön plockar upp sina linor. Det här är nackdelen med att ha stor Mekong i en liten sjö med många som fiskar. Mekongen åker bokstavligen runt hela sjön och ingen kan fiska medans fighten pågår utan att riskera trassel. I sådana lägen är det bättre att de andra på sjön är i samma grupp så inte nån får komma dit och betala och sen bara sitta och titta på medans nån idiot håller på med en fisk hela dagen, i samma grupp blir de ändå en bra stämning för man vill ju att fisken ska landas.
Minuterna rinner iväg och fisken kör på. Så fort fisken slutar dra så drar jag, jag sätter hård press direkt från start för jag har sett hur de kan gå och jag vill inte stå där i fem timmar. Efter en halvtimme känner jag att jag har grepp om fisken, den svävar inte ut lika långt i rusningarna och den går mer sida sida istället för ifrån mig. Den här fisken kommer jag att landa tänker jag och sätter mer press på fisken. Den stora blåa buren dras ner i vattnet och en syrepump startas för att förbereda fiskens återhämtning, jag tänker tillbaka en snabb stund på Cha Ams metoder mot dessa, vilken skillnad. Skönt att se att dom verkligen tar hand om fisken. Så är de dags för landning, 45 min har gått och fisken glider in i buren. En riktig skönhet till Mekong! Vilken fisk! Runt 70 kg väger den och formen på fisken vittnar om en riktigt tank. Enorm stjärtfena som inte går att greppa runt och de bizarra ögonen som spanar mer neråt än framåt. Min 4:e sötvattens art över 50 kg! Härligt!
Med värkande armar känns det skönt att få sätta sig ner och vila och öppna dagens första bärs. Väl värt det tycker jag. Vi fiskar vidare och Micke får en Asian och en Amazon Red Tail, Jag får nån Savaii och nån Red Tail innan det smäller. De blir ett jäkla liv och jag tittar bort mot Micke där hans Guide sätter in ett mothugg och nästan flyger ner i vattnet av kraften, Micke har krokat en Mekong! Upp med grejjerna och jag och Markus följer händelserna från andra sidan sjön. Jag tittar på klockan och tänker jämföra hur lång tid det kommer ta jämfört med min. En timme går, Markus går över på andra sidan. Efter ett tag ropar han, "De är samma fisk från i fjol!" Det kan inte vara möjligt! Ett år efter att Micke slitit mot denna Leviathen så kommer vi tillbaka och Micke krokar samma fisk igen!? Hur kan det vara möjligt? Tala om chans till revansch! Fighten som hållit oss vakna om nätterna är nu igång igen, och nu jävlar ska den få ett bättre slut!
Vi är nu taggade till tusen och den här gången hjälps vi åt, vi sätter så hård press vi vågar och kör tills vi blir trötta, då byter vi av varandra och går skift. Vi ska trötta ut den här fisken tänker vi och ger allt, och jag tror fisken har samma gameplan för den bara går. Tiden rinner iväg och vi kämpar på, fisken kommer nära någon gång men seglar bara förbi oss utan att visa tecken på att sakta ner. Min tur på spöt och jag köttar på, backar in fisken och vevar snabbt in linan medans jag går framåt, om och om igen. Jag får upp ett bra tempo, lite väl bra nästan. Fisken vänder rakt mot mig och jag får veva allt jag har för att hålla kontakten och 30 m framför oss viker den av och går åt sidan, jag spänner upp för att försöka vända den igen men det är hopplöst, den här fisken är så stor att det inte går att vända den utan att stumma linan. Efter ett tag kommer fisken ganska nära stranden och jag gör ett försök, springer en bit och ändrar vinkeln mot fisken sedan lägger jag handen på och stummar och hoppas att den ska vända in huvudet mot stranden. Gör den det har vi den. Jag ger järnet och guiderna blir livrädda men det räcker inte. Fisken bara går, retsamt långsamt glider den förbi bara några ynka meter framför fötterna på guiderna till synes oberörd av min aktion. Så vänder den utåt och börjar gå. Finns inget att göra förutom att låta den gå och vänta ut den. Innan den är klar är den hela vägen på andra sidan av sjön igen och måste stanna för att sjön tar slut. Pressen vi sätter stoppar den inte, den är bara så jävla stor.
Timmarna går och vi slits mellan hopp och förtvivlan, vi intalar varandra att fisken tröttnar, att den saktar ner och nu är det banne mig nära. Men nånstans i bakhuvudet kommer känslan att fisken helt enkelt är för stor för den utrustningen vi använder, känslan av att när vi tror vi kämpar in fisken, i själva verket bara är för att fisken väljer att simma åt det hållet jusst då, att vi inte spelar fisken utan tvärtom. Vi nöter på och flera gånger per man kommer den underbara känslan när man slitit som ett djur i 20 min för att få den relativt nära och den bara vänder och åker som att den skulle vara lika pigg som när fighten startade. Det optimala tillfället att bara lämna över spöt till näste man för hoppet bara försvinner.
Efter 3-3,5 timmar ökar vi insattsen, vi maxar all slitspärr och ger den noll gratis, vi kliver upp på en kulle för att en rakare linje på fisken för att tvinga upp den till ytan och köttar på. Ägaren Benny hjälper tillochmed till med att dra linan för hand en stund för att tvinga in den. Det tar ändå en timme av den här taktiken innan vi börjar få den att korta ner utsvävningarna och komma närmare land, Micke gör en gudabenådan insats sista halvtimmen och pressar för allt han är värd. Fisken kommer nära men mitt framför är en ö med flytande växtlighet som den nästan kör fast sig i och guiderna får dyka ner och skrämma ut fisken igen. Till slut får dom in fisken mellan sig själva och land och en av guiderna slänger sig framåt och lägger en armkrok runt stjärtfenan på fisken, vi kan knappt tro det! Vi har landat fisken! Nu får vi för första gången se detta monster som vi totalt under två resor har kämpat mot i nära 9 timmar! Jag kan knappt begripa hur Micke klarade att göra det här i 5 timmar ifjol alldeles själv! Vilken fisk! Helt osannolikt! Ägarna har rätt bra koll på vad fisken väger så vi tar några snabba foton och släpper tillbaka monstret, Fisken ska alltså väga 137 kg! 137! Det är så sjukt stort att de knappt går att beskriva! Och de jag eftersökte dagen innan kom med råge den här dagen! Revansch! Så otroligt mycket känslor genom den här dagen så de är helt otroligt, efter vi landat fisken mörknade det på och vi bestämmde oss för att sluta fiska och dricka några öl istället. Wow, helt otroligt. Det är mycket som går genom huvudet när man sätter sig ner efter en sådan fisk. Vilken känsla.

Vårt nästa fiske var något nytt för oss, och här hade vi klara målsättningar innan vi kom. Vi skulle fiska Top Cats på Koh Samui och vi skulle fånga Siames Karp och Alligator Gar. Vattnet på Top Cats är så mjölkigt att de är omöjligt att se ens en decimeter under ytan, och det är bara här av alla ställen som jag har sett där Alligator Garen tar tills sig färgen som den gör. Istället för den vanligt gröna färgen blir de otroligt ljusa och vackra och jag har velat fånga en i detta mjölkiga vatten sedan första gången jag sett en på bild. Rätt trevlig pöl faktiskt med båtar man kunde hyra för att sova i och välskött område. Och till skillnad från en del andra ställen kunde vi sitta alldeles bredvid varandra vilket var trevligt. Jag och Micke satt i samma sala eftersom vi va ute efter Alligator och Markus i salan bredvid eftersom han siktade enbart på Siames Karp. Jag och Micke bestämmde oss för att någon skulle vara först på predator spöna och nån först på karpspöna, sedan skulle vi ta varannan fisk. För att avgöra så klunsade vi. Jag förlorade pga min förkärlek till sten och Micke valde predator spöna. Och han behövde verkligen inte vänta länge, första fisken på är precis det jag ville se här! En alldeles vit Alligator Gar, grov som ett manslår med sylvassa tänder! Och den var arg! Snudd på omöjligt att få en bra bild på den, förutom när Micke inte höll i den så klart. När Guiden höll i den var den lugn som en filbunke men Micke var svinnöjd med sin fångst! Och det förstår jag! Nu blev Martin lite avis!
Fisket gick vidare och både jag och Markus krokade var sin fisk som slutade i linbrott, vilket inte är så särskilt bra materialvård av våra kära vänner på Top Cats. Minuspoäng för det.
Sedan vid betesbyte på mitt karpspö så slog en liten Mekong på innan betet nått botten, och jag måste säga att för sin storlek så är de ett jävla go i dom små Mekongerna också. Sedan fick jag en Asian Red Tail i rätt hyfsad storlek och då var det Mickes tur på alla spön. Och vilken tid det tog. Och medans vi väntade så passade Markus på! Han tog Siameser som att han aldrig gjort annat! Under alla de här turerna så hade han aldrig tidigare lyckats få en Siames Karp men nu lossnade det ordentligt! Och Glad blev han! 3 stycken Siameser i stegrande storlek blev det!
Sen kände Micke sig givmild, han gav mig en deal att jag skulle få ta nästa fisk på predatorspöna eftersom han nu bara siktade på Karp han med. Jag godtog erbjudandet och ca 15 min senare så small det till på predatorspöt! Ojoj vilken fight! Det var riktigt tungt och jag kunde inte riktigt lista ut vad det var för nånting. Och sen hör jag hopplösheten i Mickes röst när han säger att guiden tror de är en stor Karp som har gått över på fiskdiet! Det var ingen av oss bered på! Micke ger bort sin chans för att han vill ha siames och då kommer en siames på de andra spöt! Ibland ska man ha flyt! Väl i håven är den sjukt grov, helt makalös fisk! Runt 40 kg väger den, en redigt stabil karp! Micke är såklart förtvivlad att han gav upp sin chans på en stor siames men jag är mest bara nöjd! Det lindrar bra för Garen som Micke "Stal" på morgonen.
Vid mörkrets intåg blir det trevligt, vi snackar en massa fiske med guiderna som var riktigt trevliga och de ger Markus ett litet insider tips om var man ska fiska efter Arapaima som chefen på campen inte vill att man ska veta. Och mycket riktigt så smäller det på en som under en intensiv och vild fight lyckas hamna i håven för att sedan hoppa ur den lika fort och spotta kroken. Så de blev ingen paima för Markus men vi var rätt nöjda ändå. Åt också en äggmacka här som gjorde att jag var sängliggande de kommande dagarna med feberyrsel och total fömning av systemet. Så ät inte äggmackan på Top Cats. Men fiska gärna.

Sista fisket vi bokat var en dags fiske på Mae Klong floden efter de stora stingrockorna, nått som jag både var nervös och uppspelt för att testa! Fisket bedrevs med så kallade juglines, dunkar fastknutna till en tafs ner till ett sänke och en levande snakehead som bete. Faktiskt ett riktigt bra sätt att bedriva fisket. Dels så kommer det skräp som buskar och liknande som flyter nerför floden åka upp till dunken istället för ner till betet och såklart fiska bättre, sedan behövs det inte alls lika mycket utrustning heller, du behöver bara ett spö igentligen och när det nappar åker man till dunken och kopplar på tafsen så är fighten igång. Det blir också mycket lättare att sprida betena än om du sitter i en båt med 8 linor ute. Fisket efter stingrocka är väntans fiske, som allt bottenmete igentligen. Och idag var inte vår dag, Guiderna på Fish Siam jobbade tillochmed övertid 2-3 timmar för att dom ville att vi skulle få något. Och de känns ju bra att dom verkligen vill att man ska få när man är där. Vi fiskade med ägaren Tim från Palm Tree Lagoon och efter stingrayfisket tog han med oss till en kille som hade några dammar där han odlade Barramundi för matförsäljning, Barramundin är också en formidabel sportfisk som alla som växt upp med Rex Hunt vet. För en nätt summa fick vi testa att fiska lite jigg efter dessa atletiska fiskar och det var faktiskt skitkul, riktigt bra go i dom och ett bra sätt att varva ner efter en fisklös dag på floden. Eftersom vi inte hade något planerat och Tim hade platser lediga på Palm Tree dagen efter bestämde vi oss då också för att boka in ytterligare en dag hos honom. En sista chans att slita lite på fiskenerven innan vi skulle hem till kalla lilla Sverige. Och de är iallafall jag, riktigt glad för.

Nya platser idag och fisket var igång! Jag och Markus fick varsin Red Tail ganska snabbt och Micke kontrade med en riktigt rejäl Rohu. Sedan var det ett virrvarr av Red Tails och Savaii hela dagen och det var riktigt roligt. Markus fick sin första Rohu i perfekt kondition än om den inte var enorm och han fick en riktigt fräck Albino Striped Catfish. Och som att det inte var nog fick han också resans största Wallago Attu, ett riktigt grodyngel, den var ordentligt grov. Och jag hade ett grymt fiske trots att jag hade lite problem med värmen ett tag. En nytt pb på Wallago Attu mäktade jag med, nådde inte riktigt upp till Markus storlek men den va riktigt fin ändå och sen kom guldklimparna. Först en Tiger Shovelnose Catfish, en helt helvetiskt vacker fisk som fick mig att jubla ordentligt när den gled i håven. Folk trodde nog jag hade fångat nån ny art som aldrig setts förut efter de ljuden jag gav ifrån mig. Och sen när det var som absolut varmast såg jag hur mitt flöte började sakta åka iväg så jag smög fram och såg till så linan fortsatt åkte ut och satte in ett stenhårt mothugg, och det blev verkligen stumt. Jag tänkte att nu jäklar är de nån tungviktare för den bara höll botten och segade på. Så såg jag bubblor som kom upp på ytan där fisken var och guiden började skratta, jag tänkte vafan är de nu då? Så säger han, "Stingray". Allvarligt? Efter en hel dag utan hugg på floden så lyckas jag kroka en här istället? på kyckling dessutom! Helt otroligt. Och den var sjukt svår att få upp från botten, tankarna gick direkt till de stora exemplaren man sett på tv som vi var ute efter igår, hur skulle de ha gått igentligen? Guiderna virar sina tröjor runt händerna och får tag i svansen sedan får dom böja sig ner och lyfta loss den från botten innan den kommer upp. Nu vill jag verkligen känna på en riktigt stor rocka med!

Nästa gång är det revanch igen, den gången på Stingrockan!