21-26 Oct 2013 | Monster Malar i Ebro

Skrivet av Huuhka.

Äntligen fick jag chansen att åka på en resa som jag drömt om i många många år. En resa till Floden Ebro för att fiska mal.
Med mig fick jag min kompis Mikael Lehrstrand och innan resan visste vi inte vad vi kunde förvänta oss. En sak som dock är säker är att vi inte ens i vår vildaste fantasi kunnat förutspå vad som väntade oss.

Vi fick dock ganska snabbt inse att vårat mål på malar runt 30 kg var att lägga ribban väldigt lågt. Väl framme på platsen tog vi en titt på utrustningen vi skulle komma att använda och vi sken upp som solar när vi såg custom byggda spön byggda för att klara obeskrivligt stor fisk med Penn rullar fullmatade med närmast rep liknande tjocklek på lina, sylvassa krokar i storlek XXL med 15 centimeters hår betade med 4 st 22 millimeters Halibut pellets .Allt detta nerhammrade i marken med tjocka armeringsjärn och på de custombyggda Standup spöhållare med vibrationslarm för att få linan högt över vattnet. Den här utrustningen var inte till för 30 kilos fiskar. Här vankades det något mycket större. Inte heller är den gjord för att kasta betet, den är gjord bara för att kunna sätta tillräcklig press på de stora fiskarna för att få dom att tröttna. Så istället för att kasta ut de 150 gram tunga sänket fick vår guide ro ut våra beten två i taget och placera dom precis i branten till huvudfåran till floden.

Vi fick höra att den här årstiden är det sällan man får riktigt mycket fisk, men oftast mycket stora fiskar, så vi kännde oss rätt bekväma med att sitta och vänta in vårat första napp. De skulle dock dröjja och istället fick vi nöja oss med att se våra engelska grannar landa två st malar mellan 10 och 20 kg på första dagen, fiskar vi tyckte såg riktigt fina ut som omgående skickades tillbaka utan vägning och fotografering. Vi började förstå att vi nog fick förbereda oss på nått större än en 30 kilos.
Efter 13 timmar kom första hugget och pulsen sköt i höjden omedelbart. VI hade kommit överens om att Micke skulle få ta första fisken eftersom jag hade turen att få gå en tuff match mot en Hammarhaj i Florida i vintras. Nått jag kanske inte skulle gått med på om jag vetat vad som väntat.
Micke lyfte spöt ur hållaren, vevade in slak linan och höjde spöet i ett ordentligt mothugg. Direkt då han fick kontakt med fisken såg man att det var en större fisk. De va tungt, och den började ta lina, trots en maxställd slirbroms. Micke började allt eftersom att pumpa in fisken cm efter cm, och efter 15-20 min var den vid land, fastknuten och landad. Första fisken på resan vägs till 164 lb! 74,4 kg! Vilken start! Några timmar senare medans vi pratade om denna fantastiska fisk vi nyss fått får vi ett till napp, äntligen min tur att få drilla fisk! Jag sätter in mothugget men nån riktig tyngd kommer aldrig, den bockar och stångar men har inte nån riktig tyngd att sätta emot. Jag kan relativt enkelt pumpa in den till land och väga den till 16 kg. Fortfarande den största fisk jag nånsin spöfångat så givetvis får den vara med på några bilder innan den får åka hem, men jag känner omdelbart att jag vill ha en större. En mindre fisk på den utrustningen är nästan jobbigare än en större fisk, en större fisk kan hålla emot lite och ge dig tid att bara hålla och återhämta dig medans med en mindre fisk får man pumpa in i ett sträck. Men de fick jag inte uppleva förän andra dagen.

Dag två började precis som dag ett, inte ett pip medans solen var uppe förutom nån mindre fisk hos grannarna.
Men när sen solen gick ner, då började det röra på sig i djupet. Våra grannar fick två fiskar den kvällen innan vi fick chansen. En på 100 lb prick och en på 120 lb. 45 kg och 53 kg ungefär. Men så ljöd vårt larm, samma spö som Micke fick sin stora på dagen innan och den här gången fick Micke svar på sitt mothugg. Fisken tog mängder av lina och en lång stund kunnde Micke inte göra annat än att hålla i sig och vänta ut den. Guiden rodde ut för att kommunicera vad som pågick och måste kännt igen fisken.
Han ropade "Mike, you lucky Bastard" men ville inte säga vad han visste, den här fisken var stor. Den va riktigt stor! Den hade en del skador runt överkäken och ögonen så den har nog varit med förut och storleken på dess huvud var enormt. Vågen stannade på 220 lbs, 100 kg! Den mättes till 246 cm! Ett ordentligt segervrål utbröt på stranden. Den största svenskfångade malen i Catmaster Tours historia och den 19:e största fisken i Catmasters 14 år långa historia! De va ett riktigt monster vi fått! Micke har nu hamnat på topplistan på deras hemsida och ser ut att få den största malen för året där, de får vi se vid årskiftet. Helt makalöst stor fisk och mängder av bilder togs. Tur var att vattnet var på 18 grader för en hel del bilder i vattnet blev det också.
Helt lyriska satt vi och disskuterade vad som precis hade hänt, svårt att begripa hur stor fisken igentligen är efter bara tre fiskar.
Men så kom plötsligt ett till hugg, denna gången på samma spö och min tur att gå en match! Den här var tyngre än min första och tog lite lina emellanåt, och jag bara skrattade! Så kul att få på en större fisk och väl på land vägdes den till 117 lbs, 53 kg och mättes till 207 cm! Wohoo! Vilken härlig höjning! Den natten sov vi riktigt gott!

Dag tre skulle se lite annorluna ut, då vi faktiskt fick en fisk i dagsljus. Inte en bjässe men en liten 30 kilos fisk till Micke. Hör ni vad dumt de låter? "En liten 30 kilos", 30 Kilo är ju enormt! De säger en del om hur sjuk våran resa ha varit!
Hursomhelst så medförde den "lilla" fisken att de äntligen var min tur att vara nästa man på spöna när solen gick ner och mörkret la sig Och jag var riktigt spänd. Jag ville så gärna ha en fisk över 150 lb nu, jag ville ha bilder på en sån bjässe i vattnet jag med. Och jag skulle inte bli besviken, i ungefär samma tid kom även nappet denna kväll, Jag lyfte spöt ur spöhållaren vevade in slaklinan och höjde spöt och BAM! så satt mothugget och omedelbart stack fisken, den verkligen spröt ut lina från rullen än fast spärren var satt på max, i första rusningen fullkomligt slet den av 40-50 meter lina från rullen, de va fantastiskt! Om jag skrattat dagen innan när fisken tog lina så gjorde jag då absolut inte de idag. Nu var de allvarligt, de här va en stor fisk. Fisken satte av nedströms och linan försvann över den höga vassen, jag visste inte vad som hände utan fick helt förlita mig på guidens instruktioner. Sakta men säkert började jag få tillbaka lite lina på spolen, men den här fisken var långt bort vid det här laget och de började kännas. Guiden fick lägga linan runt ryggen och ro uppströms medans jag pumpade och vevade in fisket eftersom. Den här fisken fightade verkligen hela vägen in och när den inte stack åt andra hållet var den så tung att man verkligen fick använda benen för att få upp spöt och lite lina tillbaka på spolen. Micke blev lite orolig att hans 220 lb are skulle vara ett minne blott efter den här fighten men väl på mattan vägde vi den till 185 lb, 84 kg och mättes till 240 cm! Ett riktigt jäkla monster än om den inte kom upp i mickes storlek. En helt fantastisk känsla. Och Alla kommande hinkar med vatten som jag fick över mig, vilket är tradition på fiskar över 150 lb, var helt underbara! Så skulle jag ta några bilder i vattnet med besten men den slet sig efter första bilden, de fanns ingen chans att jag skulle kunna stoppa den fisken när jag väl tappade den. Men jag brydde mig inte så mycket om det, jag var alldeles för glad.
Sedan avrundade Micke kvällen med en vacker 100lb prick fisk. en på 45 kilo. Ett par foton på den sen var de bara att packa ihop. Ännu en helt fantastisk dag. Vid den här tiden, halvägs in i veckan, hade vi sammanlagt fångat över 400 kg fisk på två personer. På sju fiskar! De är över 50 kg i snitt! De är helt sinnessjukt!

På den fjärde dagen var de återigen jag som stod på tur och idag kom nått vi velat ha hela veckan. En stor fisk i dagsljuset! Det var dags för att byta beten så vi väntade nån minut extra innan vi vevade in betena och precis som vi var på väg att börja ta in spöna kom hugget. Den här fisken var minst lika vild som den jag tog dagen innan och mina armar värkte redan innan fighten började, den bara gick. Långt långt ut och spolen började kännas tom innan jag började kunna ta in lina. Vilka sjuka rusningar dom kan göra! Armarna värkte, solen värmde och livet var underbart. Så rodde guiden ut för att se till att linan inte gick mot någon sten i djupbranten och ropade att den va jätte liten. Ja tänkte att de kan inte stämma, men han insisterade och sa att jag blir nog besviken när den kommer in. Och jag grubblade medans jag slet att hur kan de va möjligt, den måste vara felkrokad. Hur kan den va så stark? Så kom den in, och jag förstod då att guiden var en skitstövel. De va inte alls nån liten fisk! Vågen stannade på 166 lbs, 75,3 kg! 223,5 cm lång! En till bjässe! Och i dagsljus dessutom! Jag var ordentligt glad! Men samtidigt helt slut, i tre dagar efteråt värkte det i min axlar och armar. Underbart.

Sedan följde tyvär en helt fisklös dag och det skulle dröjja ända till sista timmen på sista dagen innan nått skulle hända. 57 timmar efter vi fick vår senaste fisk, så kom de igång igen. Våra grannar började med en Härlig 166 lbs fisk, ca 75 kg, sen var det Mickes tur med en härlig fighter på 160 lbs ca 72,5 kg som kämpade hela vägen upp på mattan och under fotograferingen. De va en riktig suring! Sen på absolut sista minuten av fiske tog våra grannar ännu en fisk runt 70-80 lbs. Helt sjuk sista timme på resan, och tro mig, de känndes inge kul att packa ihop grejjerna för sista gången..

Förutom våra fiskar som jag berättat om fick våra grannar, tre killar från England, en hel hög med fina fiskar upp till 170 lbs och även ett gäng tyskar som satt nedströms oss kom för att låna en våg då deras gått sönder så jag hängde på och fick se vad dom fångat. En Albino Mal på 182 lbs! En mycket sällsynt och otroligt vacker fisk! De va riktigt roligt att få se en albino på den här resan med!
Utan tvekan den mest lyckade fiskeresa jag gjort såhär långt, och jag hoppas verkligen att jag får uppleva nånting liknande igen.