17-18 Jun 2013 | Jakten på Kanadöringen

Skrivet av Huuhka.

Jag åkte upp till Överst-Juktan i Sorsele med min bror och en kompis. Tanken var att vi skulle försöka fånga en stor Kanadaröding som vi läst om så många gånger och tiden kändes rätt.
Vi trailade båten upp, 50 mil enkel väg, och hyrde en mysig liten stuga på höjden ungefär 25 minuter från sjön.
Väl framme kastade vi in allt i stugan och skyndade oss mot sjön, fiskesuget var stort och förhoppningarna höga.

Fisket började segt men vi hade några stötar i början men inget som fastnade. Vi hann fiska av större delen av sjön innan de hände något, vi trollade nog runt i 4-5 timmar innan vi äntligen hittade rätt. Och då hände allt på en gång känndes det som och fadäserna avlöste varandra. Hård vind och många spön ute ställde till problem för oss när det väll hände nått. Och givetvis hände det mesta på det enda spö som som hade sämre kvalite på utrustningen. Första hugget, PANG och i mothugget går linan. Andra hugget PANG och i mothugget går linan av i linklämman på paravanen, vafan händer? Hur är de möjligt? Vi vänder för att plocka upp paravanen men missar den, en stor våg skickar ut den precis utanför mina fingertoppar. Men nå ärde väll... Vi fortsätter trolla nu mot vinden och lämnar paravanen åt sitt öde för en stund och då kommer tredje hugget nu på de sämre spöet igen, mothugget sitter och de är stort. Och tungt. Fisken står bara still och linan viner ut, hade det inte varit för huvudskakningarna skulle jag definitivt säga botten. Brorsan styr båten mot vinden medans jag skyndar mig att plocka upp 5 spön, vilket inte går så jävla fort. FIsken är kvar tills jag tar de sista spöt, wobblern har gått in i linan som fisken sitter på och jag avaktar, känner huvudruskningarna genom mitt spö och sen bara borta. Jag tror fisken dykt ner mot botten när den blev krokad och gått runt en sten och kapat linan. Why God, Why!?
Jag svär och är på dåligt humör och beordrar att de spöt ska pensioneras direkt men den får ändå en chans till. Ut med grejjerna igen och så, på samma jävla spö, Pang en gång till! Och tror du inte på fan att linan går av igen? Äntligen pensioneras spöt, 3 wobblers borta och tre fiskar tappade. Vilket jävla fiasko. Allt detta på kanske 30-40 min, sån otrolig huggperiod där allt gick fel. Vi fortsätter och efter 1 timme kommer ett nytt hugg, denna sitter! De visar sig vara en grann öring strax under kilot som får följa med hem. Äntligen en fisk i båten men vilken skitdag. Vi åker hem till stugan och laddar om.

Nästa dag vet vi vart vi vill börja och slösar ingen tid. Åker direkt till platsen och börjar fiska. Och inom loppet av 45 min har vi landat varsin öring med topp på strax under 2 kg. Vilken början! Till dag två har vi gått ner i antalet spön för att slippa krångel, men efter inledningen blir det väldigt lugnt. Solen ligger konstant i moln och vindarna är nu iskalla. De känns som en evighet och inget händer så vi laddar batterierna på nytt med lite korvgrillning. 5 timmar går och inte ett napp. Vi byter plats och provar andra sidan sjön en sväng innan vi ger oss. Vi trollar westinare på alla spön i hopp om att få kontakt med en kanadick på sista rycket. Men de hugger bara öring. Vi får en mindre öring runt 7-8 hg och fortsätter. Sen smäller det på ganska bra på vänster paravanen men de är väldigt lugnt att veva in, ända tills den kommer nära båten, då vältrar den runt på ytan och sticker, de är en grann öring som ser ut att ligga runt 3 kilo som först nu förstått att han är krokad. Paravanen slänger runt och fisken åt motsatt håll och innan vi hinner håva den har den brutit sig lös från krokarna. Vi konstaterar att vi inte har nån särskild tur på den här turen och fortsätter. Nu lägger vi om taktiken och kör enbart Bomber på alla spön, VI kan väll lika gärna ta några öringar på sista svepet är motiveringen och så kör vi på. Det tar ett bra tag innan nånting händer och än en gång är de vänster paravanen som löser ut, jag tar spöt och börjar ta hem lina, men känner ingenting. Jag skymtar en liten liten fisk som sprätter i ytan och ja tänker att nu har vi nog krokat sjöns minsta fisk. Och till min förvåning så är de en pytteliten kanadaröding som tagit bombern, vilket öde. När vi vill ha kanadaröding får vi öring och när vi vill ha öring får vi kanadaröding! Inte precis den storlek som vi hade hoppats på och de känns lite långt att åka 100 mil för 3 hg fisk. Men ändå känns de lite bra att få en, första gången nån av oss ser en kanadaröding och ett litet glädje tjut ekar ändå över sjön. Vi lägger ner fisket för den här gången och får göra ett nytt försök nästa år istället. Vi konstaterar att om vi hade kommit för öring så hade vi haft ett bra fiske, men när siktet var instältl på kanadaröding blev de lite vemodigt. Öringarna var dock som tokiga och tog på i princip alla wobbler som vi provade. Vi hade ett hyfsat fiske tillslut trots många fatala missar och tidvis väldigt segt fiske. Men huggperioderna var ursinniga men korta.