19 Jan - 2 Feb 2013 | Semester från kylan

Skrivet av Huuhka.

Less på snö och kyla så styrdes kosan mot varmare bredgrader och nya fiskar och utmaningar, Fort Lauderdale i Florida var resans mål.

Innan avresa hade vi bara en dags fiske med guide bokat på förhand och förhoppningarna låg på att hitta fiskesätt när vi väl var på plats. Och det fanns det gått om. Fullutrustade big game båtar som stod på rad med guider som med diverse lockrop försökte få med sig folk ut på det böljande blå. Jag hade kommit rätt.

Första dagen springer vi in i en stor driftbåt som väcker vår nyfikenhet så vi bestämmer oss för att offra 4 timmar av vår första dag med att hänga med den ut för en blygsam summa. Vi kliver ombord, köper varsin pilsner och bekantar oss med båten. Då får vi syn på en av de mäktigaste synerna, och min drömfångst, sakta sakta sväva fram bakom båten: En ENORM Tarpon så stor att hakan faller hopplöst! Denna fisk är vackrare i verkliga livet än vad jag hade kunnat hoppas på och detta exemplar väger lätt över 35-40 kg, min puls ökar omedelbart och jag är helt lyrisk över att få komma ut och fiska efter arter jag suttit hemma i vintermörkret och suktat efter som nu glider framför mig i det klargröna vattnet.
Humöret är på topp, solen värmer, kall bärs i näven och vi är på väg ut på havet. Underbart. Enda som fattas är fisk. Och de var så de var under större delen av resan. Ingen fisk. Vädret har varit varmare än vanligt och pga detta så fattas en del av de vanliga aktörerna i dessa vatten. Styrman tacklar alla spön för Kingfish, en fisk som ännu inte kommit i den mängd som det vanligtvis är och ingen får fisk. De fiskar som kommer upp är fiskar på riggar för bottenfiske så till slut tröttnar jag och ber om en bottenrigg istället för detta dravel i frivattnet och på första nedsläppet smäller det direkt, en liten Gag Grouper med fantastiska färger. Och jag har fortsatta kontakter under det återstående 20 minutrarna på turen men lyckas inte kroka något mer. Vi var väll inte helt nöjda med resan men bokade nattfiske för senare i veckan då fisket är mer riktat på botten efter snapper och grouper.

Den turen förde med sig hästlängder mycket mer action och ett antal olika arter med, Glass Eye snapper, Lane snapper och Sailors Choice var det vanligaste men helt från ingenstans började det glimma i månskenet på vattenytan och ett helt stimm med en fisk som vi inte riktigt fick nått rakt svar på vad det var dyker upp bredvid båten. Jag vevar upp omdelebart och låter betet ligga 1-2 meter under ytan och direkt smäller det på med väldig kraft, fighten blir kort dock och fisken kliver av i luften när jag ska lyfta in den i båten. Inte så stor men ett par kilo vägde den nog och stark som bara den. Sen blir dom mer försiktiga, ingen vill prova dessa konstiga fiskbitar med tjocka linor hängandes ur dom. Jag plockar bort sänket och låter en bit bläckfisk sakta singla ner i vattnet. Även nu är dom osäkra och spottar blixtsnabbt och jag lyckas inte sätta kroken i dom. Sen smäller det till i kompisens spö och de tjuter i rullen, vilka fighters! Efter ett par rusningar lyckas han få den i båten och tyvär är styrman så snabb på att returnera den så jag hann varken få en ordentlig titt eller foto på fisken. Minuspoäng där. Stimmet försvinner lika snabbt som det kom.
Fisket fortsätter och jag får fisk hela tiden nu, men de är samma sort hela tiden och inga storlekar. Sailors Choice, en fisk som har låg minimått och därför siktar många på just den här arten för att dom snabbt kan få ihop till en måltid. Bättre tur nu men nån riktigt extraordinärt ha fortfarande inte kommit upp. Iallafall inte på våra krokar. Men vi har fått sett några fantastiska fiskar fångade av andra gäster på båtarna. Bland annat Hogfish, en fisk med ett otroligt konstigt utseende.

Så kommer vi till våran bokade fisketur. Vi möter upp vår Kapten på morgonen och åker ut. Första stoppen är att köpa bete från båtar som ligger ankrade längst vägen ut. Kapten Jeff berättar lite om båtarna och husen runt kanalerna på väg ut och pekar ut Steven Spielbergs 300 miljoner dollars skuta som ligger ankrad nära utloppet till havet. Herregud. Vilket as till båt.
Väl ute så börjar vi med att skicka ut en drake, för idag är det "Kite-Fishing" som gäller! En metod som jag tidigare knappt har hört talas om.
Tanken är att man ska kunna fiska betet alldeles under ytan av vattnet. Med en lina till draken som man clipsar fast linorna från spöna i så hänger betesfisken alldeles under ytan och när fisken hugger ska linan lossa från draken och fighten är igång. Som att trolla med pulkor fast upp i luften istället. Problemet dock är att en drake åker hejvilt uppe luften av luftströmmarna och betesfisken då hänger med. De här kan medföra en betesfisk som dinglar 3 meter ovanför vattenytan så man får konstant veva in och släppa ut lina för att hålla betet på rätt plats. Mycket jobb.
Samtidigt släpper vi ut två spön som får släpa efter båten medans vi driver med betesfiskar på frilina, och ett riggat för att hålla nära botten. Bra preparerat med bra täckning och bra utrustning, jag är nöjd. Jusst de släpande spöna var melodin för dagen för det tog inte lång tid innan första rullen skrek. Niklas fick ta denna och efter några hyfsade huvudrusk och rusningar så kom ett av våra villebråd för resan. Haj! Inte den största men en fin Silky Shark var landad. Tjoho! Fisket fortsätter och Daniel och Micke får varsin Blue Runner innan det är min tur på nästa rullskrik. Jag sätter in mothugget på bottenspöt och de är lite tungt, men inte mer. Nånting är fel tänker jag och upp kommer en bit korall som lossnat vid mitt mothugg. Och mitt i korallen sitter en pilgrimmsmussla, alltid nått! När nästa hugg kommer så är det på frilina spöt och jag sätter genast mothugget, den här gången så rör de på sig! När den närmar sig båten tror jag först att det är en liten haj, men sen ser jag att det är en Remora! Hajens följeslagare! Riktigt roligt! Dessa läckra fiskar har en enorm sugplatta på pannan som dom använder för att åka snålstjuss med större fiskar tills läget att äta dyker upp. Och med sina vita ränder längs med kroppen på fisken var den faktiskt riktigt vacker. Kapten Jeff demonstrerade sugkoppen genom att helt enkelt dunka fisken i sidan av båten och sen satt den där. Helt fast. Skitunderligt.
Klockan blev mycket och vi började bege oss hemmåt, och eftersom vi drivit rätt långt så slängde vi fram trollingprylarna och trollade oss hemmåt. Halvvägs hem hugger det vid ett parti flytande växtlighet och jag tar spöt, ingen fight alls förän fisken är i båten då den går ballistic, det är en mindre Silky Shark som blir helt tokig. Kapten Jeff är mycket försiktig så jag tror nog han har åkt dit nån gång i sitt liv och vill inte att nån ska röra den. Men som hajen håller på så kan han inte få tag i kroken så jag greppar stjärtfenan och håller fast den åt honom. De är en så speciell känsla på en hajs hud, liknar som inget annat. slött sandpapper och gummi. Iallafall så är resan över och vi åker hem. rätt nöjda ändå. De va en bra kapten med bra utrustning och ett hyfsat fiske.

Vi bestämmde oss för att testa en annan driftbåt för att se om denna var nå bättre än den vi var ut med. Mer folk på denna som gjorde det lite jobbigt att fiska ibland. Vi fiskade i frivattnet även denna gång men på grundare vatten så nu gick det att skicka ner betet ända till botten. Mer fisk fångades på den här båten och några riktiga guldklimpar. Bland annat så kom det upp en massiv Grouiper runt 20-25 kg, som en sten som rykts från botten. Älskar dessa fiskar. Så kom den kasnke snyggaste fisken jag nånsin sett, Queen Snapper. Den såg ut att vara doppad i regnbågens alla färger. Otroligt vacker. Själv blev det inte så mycket mer än en Yellowtail Snapper. Skräpfiske.

Såsom seden säger så ska man spara det bästa till sist, och de va precis vad vi gjorde. Jag och en polare bestämde oss för att åka på en delad charter, ett fiske där man betalar för sin plats och sen kan vem som helst annars kliva på. Vi fick 2 andra killar med oss som båda ville ha matfisk.
Vi åkte ut och började med att fiska upp lite betesfisk, Bullet Mackerel var betet vi var ute efter och till slut fick vi tag i tillräckligt många för att börja fiska. Denna gång trollade vi hyfsad fart med Bullets angnade på kroken. Fram och tillbaka åkte vi i de jobbigt höga vågorna, och jag började känna mig lite dålig. Då blev det kul.
Nästan ut ur vattnet, flygandes mellan vågorna och jagande efter vår lilla Bullet var ett as till haj! Vattnet spröt efter den då den sicksackade för att hänga efter den lilla betesfisken och sen skriker det i rullen som besatt och hajen har tagit betet! Styrman frågar om nån vill testa sig mot en stor haj och jag slänger mig omedelbart i stolen och greppar spöt. Rullen bara skriker och linan kan inte lämna spolen fort nog, rullen börjar redan bli varm och spolen fattig på lina! Full fart efter fisken för att inte bli helt strandad men de är inte så lätt i dessa höga vågor och vattnet yr runt i båten och våg efter våg krashar över mig i stolen.
Detta stör mig inte ett dugg just nu för jag är så fokuserad på att få lite lina tillbaka på rullen, jag pumpar och vevar, pumpar och vevar och sakta men säkert närmar vi oss fisken. Nu är vi nära, kanske 35-40 meter från fisken och då kommer nästa hinder. En motor tjuvnyper luft och dör. Med en motor kan vi inte backa mot fisken. Kan vi inte följa efter fisken så kommer den att tömma spolen. Fisken vänder och rusar. Allt detta slit och fisken tömmer spolen på ett par sekunder. Vi måste vända båten och köra bredvid den för att kunna följa den, de betyder att jag inte kan sätta lika mycket press på fisken för att trötta ut den och den hinner vila lite medans vi kör ikapp den. De här kommer att ta tid, och mina armar värker redan. Vi kommer ikapp fisken och den sticker igen, och vi följer efter. Jag tror att den tömmer spolen på lina 5 ggr men jag kan inte vara säker då jag är så fokuserad. Men varje gång vi kommer nära fisken så kommer vi lite närmare innan den sticker igen.
Till slutt ligger vi 10-15 m bredvid hajen och det är ett monster! Hajen simmar bredvid båten och i de höga vågorna får vi perfekt insyn på den mäktiga hammarhajen som glider med bredvid båten. Hajen är lätt 3 meter lång och styrman gissar runt 800 lb. Ca 350 kg. Jag gissar inte lika högt men de är inga tvivel om att det är en otrolig fisk vi har på. Kaptenen och Styrman är lyriska, jag får veta att det är en ovanlig sorts hammarhaj och att de är ovanligt att fånga en i den här storleken. Och vi närmar oss ett slutskede av fighten, styrman börjar berätta hur landningen ska gå till, vart jag ska vara när den kommer till båten osv när hajen vänder om, drar et tjugotal meter från rullen och slår av linan med stjärtfenan. Den är borta. Enda jag ser är en stor skugga som blir mindre och mindre i vågorna och tillslut försvinner. Efter 1 - 1,5 timmes fight är de över och allt som är kvar är tystnaden. Tystnaden som uppstår när en stor fisk går loss. Mina armar värker, jag kan knappt böja mina sönderskavda fingrar och det är tyst.

Trots att mitt livs fisk gled mig ur fingrarna är jag glad. Jag känner mig som en vinnare ändå. Jag har precis fått uppleva mitt livs fight och fått känna på den enorma kraften i ett av havets mäktigaste djur. Ett ånglok som inte gick att hejda, som knappt gick att sakta ner. Jag var trött långt innan fisken och kommer att ha minnena kvar för evigt. Nästa gång kanske jag kommer hela vägen.